Devisen: ”du blir vad du äter” är inte sann.
Du blir inte alls vad du äter.
Men du påverkas av det.
Äter du mycket och fet mat tenderar du till att bli fetare än om du äter lite och nyttig mat.

Likaså blir du inte heller vad du läser.
Men det påverkar dig

Och väljer du att tro på vad du läser och väljer att läsa mycket om just detta
Så förändras du


Jag kommer ihåg när jag på högstadiet skulle skriva en uppsats om nazismen och läste Mein Kampf. Jag minns hur jag lade ifrån mig böckerna och redan då funderade.
Undrar hur de blir som läser och tror på detta?
Men så skakade jag av mig tanken.
Vi hade ju av historien redan fått svaret.

Andra gången jag fick samma känsla var första gången jag läst Koranen.
Allt detta hat, allt detta våld, all denna förvridenhet.

Men det var flera år sedan.
Och minnet kan både svika och bedra.

I år läste jag Koranen ännu en gång, och samma tanke dök då upp i mitt inre.
Hur blir man om man läser mycket i denna, och verkligen tror att den representerar ens tro?

Jag har under det senaste året hört många tankar om detta – på olika sätt.

Att inte alla muslimer tror på våldet
Att inte alla muslimer begår samma avskyvärda handlingar som de vi fått bevittna under det gångna året.
Att majoriteten är för fred.

Och detta betvivlar jag inte.
Även om behovet att gång på gång understryka detta beror på en mängd handlingar som gjort att ett ifrågasättande antagligen gjort understrykningen nödvändig.

Men det är inte främst den enskilda extremisten jag ryser till inför.

Det är Koranen.
Det är Islam.
Som både har Muhammeds liv och person såväl som Koranen som grundstomme för tron.

Det är ju inte trafikreglernas fel om någon bryter mot dem och krockar med sin bil

Detta har jag ju själv så många gånger irriterat blivit påmind då jag läst om när kristna brutit mot Jesu undervisning och handlat därefter.

Men om själva regelverket pekar fel?

Då tycks det mig som att man måste bryta mot dem för att inte krocka, eller som i detta fall, inte följa grundstommen för sin tro.

Och detta måste jag medge skrämmer mig

Men jag kanske läste och tolkade Mein Kampf fel?
Jag kanske läste och tolkade Koranen fel?

9 år på universitetet och två examen talar ändå för att jag borde besitta viss analytisk förmåga. Jag borde således i alla fall ha mer utbildning i bagaget än Koranens författare. Och med tanke på författarens liv, så vittnar det om att han i alla fall tycktes tolka sin egen tro, på liknande sätt som jag gör.

I denna värld där ordet fobi tycks användas lite här och där måste jag ändå understryka att jag som person generellt inte eftersträvar fobier (om nu någon gör detta) utan tvärtom arbetar både mot min halvt motiverade höjdrädsla och mot mitt obehag inför trånga utrymmen.

Därför gillar jag inte allt för höga trösklar och alltför snäva åsiktskorridorer.

Men om man känner obehag inför en textmassa som innehåller obehagliga uppmaningar, är det då så konstigt att man upplever obehag inför att en hel religion instiftats på grund av detta obehag?

För man blir inte per automatik vad man läser och tror på (suck, tänk om ändå det kristna livet skulle vara så enkelt att implementera).

Men vi påverkas

…och ibland skrämmer det mig