Dimman börjar falla, ner mot grunden
Luften är kall och tunn
Tankar jagar mig, då jag sitter här bunden
Det slutar aldrig och jag blöder för alltid

Erkänn inte sanningen, lev med orättvisan - utan frid
Den här platsen i helvetet är min alldeles egen
Jag har kommit så långt och det har tagit så lång tid
Vet inte varför det startade eller vart det kom ifrån

Utsidan är stark och självsäker
Men den bryts långsamt ner
Som en man med pest, försöker jag kämpa
Jag orkar inte mer

Det finns ingenstans att gömma sig
När du lever för att dö
Fast ensam i mitt öde
Är jag bättre av död

Men i mitt liv
Ville jag mer
Behövde jag mer