Jag vandrar vid spåren och ser tågen gå
Dom tar mig tillbaks till åren då jag ville sluta gå
När jag ville förlora allt mot livet som var
När jag ville kasta bort allt det som var kvar

Bara slänga sig ut mot något slags slut
När allting jag känner nu är fördärvat och fult
Det som inte blev blandas med sånt som inte ska va
Det finns för många frågor som aldrig ska få svar

Så jag står och ser på tågen och jag står helt still
Försöker att röra mig framåt men kroppen vill inte vad jag vill
Hjärnan går i hundraåttiotvå och hjärtat slår sönder mitt bröst
Nu vill jag backa ut från allt men jag finner ingen tröst

Finner ingen mening att gå vidare något mer
Idag är en dålig dag och jag vet att det kommer fler
Men om jag bara faller nu så löser allting sig
Jag sluter mina ögon när den sista kölden värmer mig

Men så är det något som plötsligt vaknar i mig
Och jag öppnar mina ögon och tittar på dig
Du finns inte där i fysisk form men jag vet att du är där
I min svåraste stund just nu så finns du här

Jag går hem och låser in mig och somnar till slut
Svåra sårade tårar som för mig in i sömnens djup
Nästa dagen börjar bra och känslan finns inte mer
Nu vill jag våga hoppas på att sådana dagar blir fler