Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Att leva är lika naturligt som att dö och vise versa, vi tänker ofta på döden som något slut. Men om jag får fråga dig en sak på tal om ett slut, som är omvänt som en början. Vad minns du från innan du inte var född? Vart fanns ditt jag (ditt ego), inn


Begravningar är för de levande.

Folk som hatade mig ska sörja, folk som älskade mig ska fira.
När jag tar mitt sista andetag, och passerar korsvägen till andra sidan.

Levde i ro, så jag dör i ro, seglar med vinden, en tår över kinden, glider ner för våra sista minnen.

Se mig skratta och se mig le, se mig gråta i smärta, se jag älskade livet mer än det älskade mig.

Fira dagen vi lämnar, se det som dagen vi blir hämtad.

Du vet, änglar mellan världar, himmel och jord, Hur vi sätter egot före sympatin i ord.

Vila i frid, jag saknar dig min vän, Du och jag för alltid.
Vila i frid min vän, Du och jag för alltid.


(alla mina texter är dedikerade till Negro Escandaloso,
han satte igång mig från andra sidan,
från tankarna när han var i livet och inspirerade mig till att skriva)




Bunden vers (Rim) av Origa Rael
Läst 451 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2015-11-30 13:56



Bookmark and Share


  Micael Axelsson
Titeln slår an en ton som löpande följer genom texten. Det vilar värme i dessa rader, och för mig känns det som att det rymmer ett skarpt troende på; du, vi ses igen en dag då det dagas.
2015-12-11

  Trädskugga
Spröda meningar, som svepningar kring orden. Mycket insiktsfullt och fjärrskådande, kanske framförallt åt sidornas förbisvepande sång. :)
2015-11-30
  > Nästa text
< Föregående

Origa Rael
Origa Rael