sjukaste tankarna vimlar runt nu i huvudet..
man önskar detta var fiction, att detta hade en rewind button,
att detta inte var riktigt,
för om det var riktigt skulle man inte veta hur man ska hantera det,
man skulle inte veta hur man ska prata om det på ett seriöst sätt,
för det finns inget mer overkligt än just detta,
när en ung individ känner att den måste lämna tidigare,
för den går igenom något som inte har någon annan utväg än just evig vila.
Då vet man inte vad man ska ta sig till,
så det finns egentligen inga ord,
som kan hantera detta för det finns inget att ta tillbaka vad som har blivit,
så det finns inga ord heller för att lösa det man känner,
det går bara runt runt.. så allt det jag skrev var egentligen = no words RIP!