Inte ett öga torrt

Inte ett öga torrt, över det som förgått

du lärde mig mer än vad jag ana,

ty minnen jag skall bära som en fana

när tiderna är bittra, skall jag för alltid komma ihåg fåglarna kvittra

den dagen vid bryggan när tiden stod still, då det bara var du & jag

Solen sken när vi pratade länge och väl , om floran och faunan och livets alla träd.

Hur du var i min famn, hur vi var den enda båten vid en enslig hamn.

Seglandes över den horisont som var mitt liv, våra händer på rodret i väntan på nya kliv

Hur vi sneglande ut över en annalkande storm, där vi tillsammans såg något nytt ta form

vi sveptes iväg av havets vågor, undrandes över dagliga plågor.

Vi följdes åt i stormens mitt, de fasor och grymheter skådat vi båda benådat

plötsligt sköljdes vi av från den farkost som tagit oss på vår färd

vi blev förtvivlade, desperata sökte vi oss till vår härd

där förblev vi ett, men de blickar som gavs vette ut mot havet

Sökandes efter ett fragment sedan länge förlorat till dess djup.

Nu står vi här, tittandes ner i ett brådstup

våra kroppar lyser av den kärlek som bestått

frågan är, vad är det vi förrått?

Ty jag har ej svaret, den hemligheten följer med oss

Jag vill inte att du ska ha mått, som du mått

mitt svar är således, att ge dig en gåva,

Att du hittar det du än gång förlorat och att kanske en dag, vi kan sitta vid bryggan igen – skrattandes åt det förgångna.

Oavsett vad, önskar jag dig god lycka på din framtida färd, att du återvänder vis & lärd. Den plats du har i mitt hjärta, kan ingenting svärta.






Jag säger farväl min vän, min kompanjon, mitt ljus som lyste i mörkret.

Jag gläds åt de stunder man delat

även om jag måste vänta tills mitt hjärta helat

det blöder, ymnigt och ostoppbart, men jag är fortfarande glad över dess ohejdbara fors.

Det betyder enbart att det vi upplevde tillsammans var riktigt, det himmelriket vi hade skapat.

En årstid som kantades av prövningar såväl som paradiset på min jord.

Men, inget luftslott är ämnat att vara för evigt. Hur mycket vi än försöker.


Vi båda måste dö, för att nytt liv skall kunna växa mellan oss. Hur lång tid detta tar vet jag ej och jag vet inte heller om vår vision tillsammans dör med oss, men en sak ska du veta.


Jag ångrar ingenting.