Ja, du vet

du vet den där mörka delen, dit få färdats

den där delen som man oftast förvarar längst in i garderoben

den som legat där, bortglömd tills en tanke spikar sig fast inom dig

Ja, eller du kanske inte vet, att den speciella delen är mig

En gång delade vi, de mörka fläckarna på vår vita fasad

En gång delade vi, där det enda som fanns var ögonblicket i en eufori

En gång delade vi allt, du & jag

min största skräck har alltid varit att bli ratad i förmån för någon annan

idag lämnar jag denna svaga skrud, med blicken fäst vid horisonten

Oo, varför gud? Dras man ner i avgrunden?

vissa avlider, andra överlever ödesdigert

somliga vägrar att ge efter

få, förundras över denna dans

men jag vet att livet kommer ge mig en andra chans