När Ida spelar är hon en gåta för sig själv
utspänd mellan poler blir jaget fritt som en älv

vara vilse är så skönt och utan gräns
här gömmer sig vilda människan och småttigheter bränns

i havet gult och blått
en krokodilbåt jag fått

så paddlar hon bäst bland vågor små
så sträcker sig starkt ett strå

av toner och skratt från Idas hatt
när regnet oss har i sin famn
viskar jag ditt namn

fnissiga orgel och lätta fot
Din plym lyser djärvt och högt över all världens skrot!