det är en
jävla kort bit kvar,
inga hundra år
och inga höga byggnader fram.




men din lena hand
mot en kall kind




vid en taggtrådsgräns vid brostängning
att gå hem som.



Det är så vi viskar
vinden till varandra.
När sånger gråter
och livet pressas ihop.



hela jorden värker,
bara ligga nära invid någon



så blir nog nästa morron också ett liv.



Då vi fortsätta gå mot nästa land,
när vi springa över nästa skepp
nästa eld som sliter skuggor isär,



dessa barn verkligen glider i natten,
de glider allt längre ut,



De stryker som lena händer
mot en kall kind vid en taggtrådsgräns
vid brostängning att gå hem som