- Nå stig in i mitt enkla skjul sa Brätten och fick brått att ordna litet frukost till gästerna som den goda värd han var. Även om han helst hade undsluppit de tre gaphalsarna.

-well well sa Skrön ska bli gott med litet krubb innanför westernvästen

-yippiekaayey jag kan äta en hel skål med musslor skränade Skrän så mustaschen knorrade ihop sig av luftdraget. (Härav myntades sedemera uttrycket "tyst som en mussla", ty när Skrän ropar efter musslor, tystnar klappret från musslornas skal ehuru det alls inget är att applådera sin egen sista måltid)

Skryt som inte kommit på nåt mer att skryta om ännu knixade litet på den välfriserade nacken istället som svar till tack på inbjudan.  Han var förmodligen den mest fåfänge av sina bröder. Klippte sig regelbundet på Saloonen där barbarberaren serverade rabarberbärs och rakning med vass kniv. 

Brätten hällde upp  joddlarjuicen i krusen och lagade till en lätt omelett som han serverade de tre bröderna och sig själv. Han kunde inte låta bli att studera trillingarna när de åt. Det var fascinerande att se de där endast två armarna försöka komma på vilken av munnarna som skulle matas först. Förmodligen var det en intern maktkamp och alla var tvungna att samarbeta för att det skulle fungera. 

 -Vem är det som styr kroppen egentligen? Och hur gör ni när ni blir osams? Frågade Brätten nyfiket. 

-Vi är resultatet av en vild natt när vår mor den vackra Lusfia Stjärnöga av Tärnhufvud var på upplysningsresa genom Saffrasandöknen med sina lärungar för precis 531 snurrsolar sedan...började Skrön berätta

-Äh kom till skott innan det blir skottår och skottpengar på dig! hojtade Skrän som var less på sin broders omständliga berättarteknik.

-Vår mor lyste upp tillvaron för BuffalohillBilly. Han tände hennes stjärnor och vice versen. Nå sista versen nu. Vår mor blev på tjockan rejält och BuffalohillBilly tippade tillbaka till den vrå hans fula nuna hade hittat fram ifrån. Fortsatte Skrän, inte ett dugg rakare. Varpå den välrakade Skryt fortsatte berättandet

-Ursäkta mina bröder men eftersom jag är äldst och klokast så är det bäst att jag talar nu. Han tog en klunk av joddlarjuicen och fortsatte.

-Brätten ville väl inte veta hur vi blev men hur vi är? Så här är det, han torkade sig om munnen med scarfen han bar om sin hals, vår kropp fungerar så att den som tänker den handling den vill ha utfört av kroppen snabbast har tillgång till den först!

-Ko-omplicerat sa Brätten som var av Kofösarvätten. 

-Inte jätte, sa Skrän, vi har lärt oss att det är bäst att turas om, annars åker man lätt på en smocka eller ännu värre en komocka när man minst anar!