Jag kände en gång en man 

som avskydde julen

En man som så snabbt han kunde

skyndade sig att städa undan den

In med den bara, snabbt och hafsigt

långt in i alla gömslen och vrår

Långt bort ifrån sådant som kan göra

att han ska komma ihåg

Att han en gång var

att han en gång fanns

Jag såg den mannens innersta rum 

en gång när han blottade sina  känslor 

Instängda, bortglömda

och förbjudna att få finnas till

När jag såg dem så ville jag visa honom 

en riktigt levande känsla

Jag kommer ihåg den mannen väl

hur han en gång var en stark atlet

En man som älskade sin kvinna

en gång för länge sedan

Innan allt vände och

allt blev annorlunda

Och han blev mannen  som en gång varit

och blev ingen

Kunde inte julen få vara någonting

som längre fick finnas kvar