|
Det är sällan jag minns mina drömmar. På 70-talet fyllde jag svarta anteckningsböcker med drömmar, för jag skrev Nattbok. Men i natt vaknade jag efter en dröm och mindes den väl.
Haiku i en dröm natten till 16 december 2015Jag befann mig i en butik som sålde japanska varor. Butiksägaren var en vänlig man i fotsid klädnad. Först tittade jag på några kalliigrafiset i miniatyr. De låg i små lådor med abstrakta mönster i grönt och gult. Ett av dem såg väldigt fint ut. Jag öppnade det och i det låg två små burkar med tusch och en liten pensel. Det kostade 795 kronor. Jag ville gärna köpa det men tyckte det verkade lite för dyrt. "Här är en liten bok med finaste rispapper", sade butiksägaren och plockade fram en miniatyrbok med blyertsteckningar, inte tuschteckningar. Han visade en teckning från den och sade: "Här får du första ordet i din nästa haiku: vägkanten." Jag satte mig ned för att skriva min haiku och sade: "Vi får se hur lång tid det tar att skriva den!" Jag hoppades jag skulle få kalligrafisetet om jag skrev tillräckligt snabbt. På ett ögonblick fick jag ner en skiss: Jag räknade stavelserna och såg att det fattades två i tredje raden. Jag måste snabbt komma på ett tvåstavigt ord. Då vaknade jag och ordet "stilla" kom till mig. "Vägkantens frihet/ Så blev haikun som mitt drömjag och vakenjag skrev tillsammans. |
Nästa text
Föregående
Algotezza 
|
