Jag borde kanske ha kammat mig, det borde jag kanske. Men håret är uppsatt i en tofs, en knut rättare sagt, och den är perfekt. Jag kan kamma mig utan kam, kammar mig med en nagel, en nagel, som fått ett hack i sig, endast spruckit litegrann, däremellan kan jag kila in några hårstrån. Det är en perfekt reva, i min till synes alldeles perfekta värld. När jag drar nageln genom håret, lämnar håret inte nageln oberörd, det går långsamt, kontakten mellan nagel och hår, känner den, men detta är en perfekt nagel, det är inte som förr, när jag drog nageln, (en annan nagel) genom håret, och hårstrå`t fastnade.