Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Masken som faller av

Det är liksom bara ett spel
Vi spelar med varandra
Men du är för jävla fin
Så jag kan inte hålla min
Du kan ta hela mitt hjärta
Du kan ta hela min värld
Vänd den uppochner
Ta mig iväg ifrån dessa mönster
Aldrig mer igen
Låt oss flyga iväg över hav
Över broar vi byggt
Skulle aldrig vilja tämja dig
Du är ett vilddjur med begär
Det är bara så det är
Så du är min enda utväg
Ifrån den bur jag byggt
Och gud han vet
Jag var så rädd
Kanske aldrig igen vill himlen
Öppna sina portar
Men vi behöver inte vänta
Och jag bara längtar
Efter att få visa dig
Om något har ett värde överhuvudtaget
Gå din egen väg och sälj din själ
Men i dessa dunkla mörker
Kanske ingen ser
Kanske ingen hör
Det är som att mötas i en fantasi
Och allt vi ser är oss själva
Ingen annan är ett och samma
Ingen kan oss döma
Du visade mig att drömma
Bygger upp hopp om ingenting
Innan vi säger nånting mer
Tänker efter så länge
Ser inte allt som är
I de minsta av begär
Men de finns en röst inom mig
En diskussion med funktion
Tills jag blev rånad på allt
De som jag trodde var så kärt
Plötsligt börja falla isär
Så nu lever jag på lånad tid
I en evighet med dig




Fri vers (Fri form) av Starchilled child
Läst 440 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-12-22 14:10



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Så stark så känslosamt och smärtsamt samtidigt...kram
2015-12-23
  > Nästa text
< Föregående

Starchilled child