Den var märklig redan då. Vi sitter och dricker. Det att vi dricker är det viktigaste. Sedan blir det lite träigt efter ett tag så vi börjar snacka. Men det blir också träigt efter ett tag så vi börjar prata med andra. Men vi dricker hela tiden. Tills vi inte orkar snacka längre. Ser på. Tittar förfärat på när någon faller för fel kille. Eller fel tjej. Jag vill säga något. Men är för trött, för full, för less, kan inte se riktigt. Det är något med ljuset. För skarpt, för vagt... kan inte riktigt se. Och vi somnar så där. Någon med sin hand på någons kuk. Och någon med handen på någons bröst. Och en hand innanför någons trosor. Jag vet för jag har gjort det ett par gånger. Och låtsas att jag besegrat ensamheten. Låtsas att jag funnit kärleken. Tittat på hon som ligger där och tänkt om hon ändå kunde vara någon annan. Men samtidigt så var jag full av det här behovet. Behovet som aldrig gick att stilla.
Nu vet jag inte vad det är för behov jag inte kan stilla. Precis som då. Ingen aning. Och precis som då... med en vilja att säga mer än vad jag säger. Men jag är inte trött och full längre. Det är bara det att jag vet att dem inte skulle förstå. För jag har förklarat. Men det är inte alla som kan erkänna att dem har fel. Eller vill...
Så vi leker på samma vis. Dem dricker. Jag tittar. Dem har handen på bröst, kukar och innanför trosor. Och dem somnar så. Detta har nog aldrig varit min grupp säger jag till mig själv högt och går. Dem hör mig inte. Men frågar vart jag skall när jag går emot dörren. Jag svarar inte. Bara stänger dörren efter mig. Jag är inte saknad. Men ska ändå vara med hela tiden och överallt. Folk har sitt. Och jag är inte förstådd. Trots allt gnäll så är det lugnt egentligen. Så länge det finns en kuk, bröst och fittor att lägga handen på. Så länge den typen av kärlek finns så spelar ensamheten ingen roll. Jag håller inte med. Har nog aldrig gjort. Jag söker fortfarande efter mitt syfte. Och om det dem gör är rätt så vill inte jag göra rätt. Om det är rätt att tänka så. Ett då vill jag inte tänka och definitivt inte rätt. Och två absolut inte som dem...