I Sverige är det extremt lugnt, i det stora hela, om vi jämför med andra länder. Det är väl något liknande i de övriga nordiska länderna. Om man vant sig vid detta lugn, och att människor alltid är snälla och vänliga emot en, då kan det bli en mindre chock att bli utsatt för turbulens eller aggressivitet. Människan är ett vanedjur. Vi kan vänja oss vid mycket.
Allt är väl på gott och ont. Men, att bli överbeskyddad i den svenska idyllen kan bli ett hinder för utveckling. Vi behöver ju utmaningar, både fysiska och mentala. Vem orkar leva i en ständig idyll? Det är ju utmaningarna som gör att vi lär oss något. växer och utvecklas.

När man är ung vill man ut och röra på sig, ut på tågluffning för att se världen. Man ger sig hän åt äventyret, utan att veta var man hamnar. Jag har fortfarande den där längtan att ge mig ut på äventyr. Den nyfikenheten är viktig för den allmänna livskänslan. Att känna att man lever. Det kan räcka med en resa till Norge. Visst, det duger. Att resa till ett högfjällshotell och vandra i fjällnatur där.

Om allt skulle bli som man planerat - då skulle det ju inte vara ett äventyr! Därför ska man nog inte planera livet för mycket - då förlorar det sin spänning. Som man gjort i Sverige. Detta över-organiserade land! Här kan jag inte gå fram på en musikpub, ta micen och börja sjunga. Nej, då ska det vara planerat ett halvår i förväg. Det kunde jag däremot göra på Irland. Jag stod vid bardisken på en pub, och strax kom någon fram till mig, frågade: Ska du sjunga? Sedan stod jag där och sjöng i mikrofonen och pubens gäster jublade. Helt spontant. Då blev det en annan spännande känsla.
Det är denna spontanitet jag saknar i Sverige. Behovet av äventyr - även ett litet äventyr. Tag vara på det behovet! Tag vara på din längtan!

Bohemen