Så somnade du till slut
och ljuset brann ut
och jag låg kvar.

Vinden ven
över regntunga broar.

Du andades lugnt
jag gick upp
och trädde på mej kläderna
och begav mej iväg i natten.

De bygger för fullt,
ett helt nytt bostadslandskap.
En gång låg här ängar och träkåkar.

En gång.


*


"Från centralstationens mynning
ut i landets bränningar
snirklar tågen som silvertråd
som sys över fin
sammetslen stjärnhimmel
med sina nedsläckta sovvagnar.
Kraftledningarna gnistrar
som vidöppna brinnande pupiller
när de förkroppsligar metallskeppet.
Bangården lyser
förkrossande vackert upp
för ett ögonblick
när de brinner av
som tomtebloss
inför den sovande staden
klädd i en svart glaciärstav
av höga hus
som reser sej i sitt svarta hölje"


*


Räcket jag håller i är kallt.
nedanför kör bilarna

oavbrutet dag som natt,

man ser silhuetterna
som sitter bakom ratten,
inga ansikten,

bara silhuetter
medan deras farkoster
susar fram genom avfarterna.

Jag reser också
högt upp på bron
som ett segelflygplan
som stannat i luften

och blickar ned
mot detta skådespel.

jag kliver upp
på ett av molnen
och känner hur jag faller i regnet,

springer mot huset,
in och uppför trapporna
och in där du ligger i vår säng

där du andas lugnt
bredvid det nedbrunna ljuset

lägger jag mej bredvid
och känner att jag lever