Som Babylon hade rest sig ur öknen en gång

kom hon , dess dotter

ridande på sin arabiska hingst

svettig och med porlande pärlor

droppande från sin blöta panna

Hon fann jorden och lät den rinna

genom sina fingrar

äntligen hade hon funnit sin plats

hur länge hon tänkte stanna här

visste hon inte...ännu 

Mörkret sänkte sig och beredde sig

för natt i detta torra land

ljuden runt henne berättade

att hon var en ensam människa

på denna plats

Att hon var den enda kvinnan  

som någonsin hade existerat

och hon visste sitt kall

att hennes dofter och andetag

var ett mysterium att upptäcka

Med sina behag, sina gungande höfter

och sina stinna bröst

skulle hon nu erövra världen

skapa liv och fostra

och vänta på livets slut

Hon, öknens dotter

som förts till sin uppgift

av den galopperande hingsten

visste sitt värde som kvinna

att stå rakryggad och vara stolt