Det fanns en tid när man trodde på människor. Med tiden förändras man tillsammans med sin omgivning och allt förvandlas till en parallell värld där inget är vad det verkar. Jag befinner mig i ett ingenmansland där allt är närvarande men ändå inte. Livet som ges är inget annat än en illusion där det gäller att kunna spela spelet. The Game. Det är inte några moraliska aspekter som ligger till grund för att lyckas. Nej, det handlar mer om Darwinistiskt tema där den starke överlever. Den starke ser till att utnyttja och exploatera varje tillfälle som ges till att få poäng. Poängsystemet bygger på att den som tar han har. Den som inte tar är för evigt dömd att irra omkring i mörker. Den upplyste spelaren vet att han måste ta för att överleva. Han får aldrig se bakåt och måste konstant vara på väg någonstans. Stannar han upp och tänker till är han förlorad. För tänk om han får syn på sig själv.

Ingen är värd någonting alls. Spelaren reflekterar över sig själv och sin roll och upptäcker att han inte alls är värd någonting. Vad som händer här är att spelaren förmodligen slår bort den befängda tanken som manar till reflektion. Då fortsätter spelet för hans del utan att han påverkas nämnvärt. I de sällsynta fall där spelaren verkligen blir kvar i idén där han inte är värd något inträffar något märkligt. Han kommer inom en snar framtid att upptäcka att det verkligen pågår ett spel. Detta har han inte haft en aning om, just därför att han faktiskt spelat spelet så väl. Nu kommer speltiden att passera revy inför spelaren. Han ser det lidande han skapat och hur andra människor faktiskt har påverkats av hans spel. Hemska tanke, sluta! Problemet för vår spelare är att han inte alls kan sluta tänka på all orätt som finns omkring honom.

Vår spelare är inte längre framgångsrik. Han är en skugga av sitt forna jag. Han ser sitt jag och han tycker inte om det. Han har blivit smärtsamt medveten om spelet som pågår. Nu finns det inget som kan göra honom till en framgångsrik spelare igen. Möjligen kommer han att vid tillräcklig berusningsgrad då och då få ta del av glimtar som påminner om tiden före uppvaknandet. Det blir dock aldrig som förut.

När livet väl börjar gäller det att inte helt tappa fotfästet. Det är exempelvis inte särkilt begåvat att ta livet av sig (eller?). Det är heller inte bra, men vanligt dock, att dyka ner i någon depression där framgångsrika spelare gör allt för att få dig in i spelet igen. Detta sker vanligtvis genom att spelare med vita rockar talar till dig som om du inte fanns, samtidigt som de ger dig en uppsjö av kemiska produkter som ska hjälpa dig tillbaka. Resultatet är oftast nedslående för såväl dem som oss.

Nej, när vi nu väl har lämnat spelet finns inga vägar tillbaka. För att bli en framgångsrik ickespelare behöver vi ta upp en del detaljer som kan verka fåniga vid första anblicken men som är helt nödvändiga. Faktiskt!

1. Tala aldrig om för en spelare att du vet vad han håller på med.

Detta leder tveklöst till tandagnisslan för dig och till att spelaren blir ännu mer framgångsrik.

2. Tro aldrig att du kan omvända en spelare.

Se undertexten till regel nummer ett.

Ty det är tveklöst så att när ickespelare och spelare möts, är den enda med något att förlora ickespelaren. För hur kan en spelare förlora? Hans spel går ut på att ta. Ditt utgångsläge är tveklöst sämre, spelaren kan helt enkelt inte förlora.

Med dessa två enkla förhållningsregler kan en ickespelare komma långt (om det nu är det som är meningen).

Om man bortser från föregående styckes två enkla förhållningsregler är det ännu enklare. Varje människa är utrustad med en själ. Även spelare har en själ även om den är svart eller näst intill obefintligt. Vart själen är placerad är helt oviktigt. Det viktiga är att man känner till att den finns. Själens uppgift är att ge dig en fingervisning av vad som är rätt. Det rätta är alltid det sanna. Om du alltid följer din själ har du alltid rätt och utgår alltid från det som är sant.

Tveklöst kommer den som alltid lyssnar till sin själ att skadas. Detta har dock sin grund i spelet som pågår runt omkring. Vid det här laget vet ickespelaren att spelaren alltid gör honom illa. Hemligheten i att undvika skada är att vara medveten om spelets existens. Du kommer som ickespelare alltid att bli skadad, det gör ont. Men du är ändå sann och du gör rätt.