Sommardag och luften står stilla

svartstrimlad

blickar himlens horisont

och björkarna verkar andas

stilla andakt

prästkragarna knäpper kronbladen

hårt i bön

när den första ilande vinden smyger fram

och mullret

av tusentals järnskodda hästar

som drar fram

trycker ihop himlens lungor

laddar elektricitet

hovtramp för hovtramp

så vänder jag ansiktet upp

och låter åskan svärta mina drag

med kolstift

av elektrisk åtrå

armarna utsträckta för att älska

med varje droppe regn

som lossas ur tunga händer

utsträckt i den vildaste dödsförakt

mot blixtarna som klyver sig fram

ljungande i mitt bröst

kittlande i mitt sinne

och regnet ritar kartor på min ryggtavla

du är aldrig slöa sommardagar

givna scenarion

och likslappa handslag

mullret av åska är aldrig detsamma

du andas oförställda känslor

i min nacke

händerna på mina höfter

jag doftar av daggfuktig sommaräng

ljungande blixtar

och elektricitet