Blått skrik
bedövat
ångat
i kärlen, ådror

skriker väckelser

som att du inte visste och trodde
på min burna vuxenhet

som att den kallnat
stelnat
i brist på annat

men det är genom ödsliga ytor
som du tar mig
som jag läcker

som jag kan räcka dig

tonerna av
mina färglösa svalor
ljudlösa under hustakens sköraste kroppar

en dödlig saga
i vingar och himmelens vidunderlighet
där blått är smått
och flykten hög att andas

jag ser det stiger och bränns
en motor som vandrar från ljus till skugga
förbi lager på lager
likt en tillitsvind

så håll min hand
för jag blöder

håll omedelbart
innan start

och i det som bär
som snart är här