Ingenting kan läkas längre
Ingen vill ha kvarlevorna av det som en gång var jag
Jag tror inte på kärleken, för i så fall varför skulle vi hela tiden brytas ner så fort vi börjar hoppas?
Dina kramar kanske är vänskapligt menade,
och det är i och för sig fint och antagligen värdefullt också
Men det räcker inte för mig
Inte nu längre
då allt jag har kvar av min framtid och identitet är fyllt med tomma andetag, som ekon från ett annat (bättre) liv
Behöver din "själ"