lätt att glömma
att vi alla var kluvna och ensamma
huggna ur samma stycke
så är vi samlade nu
behöver inte vänta

du var djup nog vid 3 års ålder
redan då för vacker att förstå varför du skulle vara rädd

vem läser romaner när de står på golvet utan kläder
klangen av oss
känns tydligt nu
är len och verklig

jag dras till människan i andra människor
osäkerheten
svetten
tuggandet på naglarna

den där som du ville glömma
den som verkade ointressant
går rakt fram till dig
bara om vi är mjuka som bär kan vi pressas till ett vin
snöflingan står still i luften
ser sig omkring
finns ensamheten?