Jag gör en sista besvärjelse,
för att åkalla sömnens hulda ängel
och går sedan till sängen
och kryper sakta ner
mellan de frasande svala vita lakanen,
för att där stillsamt invänta
hennes ljuva härliga famntag.

Och nästan genast är hon där!
Snabbt som en dykande pilgrimsfalk
kommer hon till min säng,
där hon först landar
mjukt på fotändan,
sedan -- i nästa moment --
sätter sig på knä intill
min liggande kropp.

Hon lägger nu ömt och beskyddande
mitt sömniga huvud i sitt sköte,
och med omvittnad effektivitet
sveper hon sitt trollspö
över mina trötta blundande ögon,
vilket plötsligt avger en dusch
av glittrande små sömnkristaller,
som sakta singlar ner över ögonen.

I nästa ögonblick
sover jag så sött så sött
med ett saligt leende på läpparna,
väl vetandes att jag
ska vakna utsövd och vederkvickt.

Och ängeln, hon återvänder
till himmelen, där ännu
en guldstjärna väntar henne
i handen på John Blund,
som organiserat om verksamheten.