Den kärlekens eld som upptändes av
kvinnan han alltid älskat
brann under flera år i hans hjärta
ömsom uppflammande, ömsom avtynande
alltefter det nyckfulla sätt
varpå han bemöttes:
tillmötesgående
ömsint
krävande
avvisande
etc.

Kärlekens konjunkturer
växlade verkligen våldsamt
under denna tid.

När han till slut insåg
det omöjliga i att älska
denna kvinna, när han alltså
vaknat upp från den rosenskimrande
kärleksdrömmen till verkligheten
och klart kunde se hur han
låtit sig behandlas
trodde han att elden skulle slockna
av sig själv.

Men den gjorde inte det.

Eftersom han kände hur elden
sakta förbrände honom inombords
provade han att släcka den
för egen hand. Men hur han än
försökte, fortsatte den att pyra.

Så blev det hans öde att hans
hjärta långsamt förkolnades
och i slutändan tappade
förmågan att alls älska.