På mage. Kan man se Phu-pinnarna gunga förbi.
Kan man läsa Viktor Frankl och förundras över människan.
På mage. Kan man märka jordens värme och höra hur den skrattar.

På rygg.

Blir allting annorlunda.

Särskilt när himlen är röd och en och annan get flyger förbi. Med en banderoll där det står, Fan, livet är ju underbart. Och man tänker att den geten är ju inte riktigt klok. 

För egentligen är allting bara fucking märkligt. Phu-pinnar eller ej.