För min inre blick
framstod världen som
ett omålat påskägg
ända tills den en dag
gavs en mening
av okänd dignitet.

Det vita ägget målades
i många olika granna färger
i livligt skiftande mönster
och jag gladdes.

Men jag nöjde mig
snart inte därmed.
Jag ville ha mer.
Jag ville veta allt.

Många blev mödorna
på den nya resan
som man hade
avrått mig ifrån.

Ägget knäcktes;
det granna skalet
gick i kras. Allt
blev en enda röra.