Döden var om inte omedelbar, snabb och tämligen smärtfri. Tänkte påkläderskan där hon låg nedanför fönstret på femte sal. Med en kniv i hjärtat och spretande tår. Hon hade blivit funnen kl 06.10, skrik hade förekommit och nu travade det poliser omkring henne. Fotograferad hade hon blivit, vilket inte varit helt välkommet, då ju ingen tar sig gott ut, liggandes på ett blodigt golv. Diskuterad hade hon blivit, ålder, hårfärg, ställning och vanor. Vittner hade noterats. Herr och Fru Vankelmodig hade snutit sig. Kockerskan hade gråtit. Men som sagt. Döden hade kommit överraskande snabbt. Och nu undrade hon över varför? Ett är att bli galen. Två att bli galen över en ostruken underbyxa. Rätt banalt att dö för en underbyxa tänker hon, och fortsätter att filosofera över detta faktum, intill det att en stilig polis lutar sig över henne och säger, är det någon som har talat med butlern? Det är alltid butlern som gjort det. Säkert också denna gång. Vilket struntprat! ville hon säga och kände med ens hur otroligt dumt det var, att vara död. Ni skall bara hitta underbyxan! När ni hittar den, kommer ni veta vem som slog ihjäl mig.