Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

"han ljuger"

Hör jag i örat samtidigt som Gustav fortsätter mala på om hur mycket bättre en annan kille var mest för han tog med honom på film. Det var lite väl gay tyckte jag och log. Road av tanken på att han kanske tror att den skulle påverka mig till att också göra så. Men det gör inget. Det vart lite spänt när jag satte mig.
"Tjena killar" och såg en tjej sitta där woops.
"Hej" väldigt vanilla uttryckt.
"Ååå ska du äta allt det" nickar åt killen bredvid mig och hans sju pasta skruvar han hade på tallriken. Och han log och sa "ska du äta allt det? Du har ju inte ens en talrik" Jag bara flinade. Touche! Tänkte jag. Vad ska jag fråga om? Det är svårt att veta innan vad som skulle intressera en... Jag kollade om dem trivdes i skolan. Fick knappt fram ett enda svar. Vad gillar ni göra på friden då? Ögonen blev stora. Gustav började prata om spel. Dataspel. Minecraft. Call of duty. Att han minnsan spela sex timmar med en kompis över nätet. Jag rynkade lite på ena ögonbrynet. Vad det där meningen att imponera? Men höll masken, låtsades vara intresserad. Gustav ja. Han hörs mest. Har liksom en viss auktoritet i sin röst. Och liksom lite orädd. Men av det lilla jag sett och analyserat så vill han bara väl. Vill bara att det ska vara rätt och riktigt. Ja, sådan är han... Jag hörde på läraren att hon var trött på att behöva säga till honom. Och det kan jag också förstå... Men det visste jag inte då. Allt det kom senare...




Prosa (Kortnovell) av Alexander Gustafsson VIP
Läst 197 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-01-24 16:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson VIP