Tog snyggkappan och halsband idag.
nervösa händer fibblar hela vägen in till stan på mobilen. snömodd brungröt.
i väntrummet sitter många människor tätt packade. de flesta med utländsk härkomst. jag går förbi alla till min avtalade tid.
fuktigt luft plastig luft. papper prasslar. kvinnor invirade i sjalar följer mina steg genom rummet...
minns plötsligt en konstnär som kallade kvinnor i burka för kåldolmar. vi jobbade i en förort med "Kultur för alla" minns och skäms lite. rodnar på insidan.
priviligerade jag som kan svenska och har högskoleutbildning.
vi känner varandra sedan många år nu. det är normalt att vara utan jobb om man är konstnär som jag. i perioder.
arbetsförmedlaren och jag pratar om ditt och datt.
hon förstår att jag försöker få utsmyckningsuppdrag. tjatar inte att jag ska söka städjobb i Norrköping eller flytta om jag händelsevis skulle få lärarjobb i Haparanda. när jag går ut från arbetsförmedlingen tar jag en annan väg längs väggen för att slippa se de som väntar kvar på stolarna.
jobbigt att trots allt vara en som vet hur man hoppar på tuvorna.
ovilligt vet jag att jag har haft tur i livet.
hur jag än försöker lyckas det mig inte att tycka synd om mig för att jag saknar jobb just nu.