Det är afton.
Skymningen faller
ovanligt fort.
Regn och rusk
drar fram på himlen.

Du fäller upp
ditt paraply
i ett fåfängt
försök att värja dig
mot vattnets
bombardemang.

Stigen du går på
blir våt och slipprig av
skyfallet, som frenetiskt
piskar marken omkring dig.

Droppar stänker över
dina skor och byxben.
Paraplyet blåser sönder.
Snart är dina kläder
genomvåta. Du fryser.

Tillsammans med regnet bildar
mörkret en gråsvart
ogenomtränglig mur,
och det dröjer inte länge
förrän du alldeles
tappat bort dig
och gått vilse
i den kolsvarta skogen.

Oroa dig inte!
Sluta ängslas!

Du behöver inte vara rädd,
min vän. Allt är
som det ska. Låt skeendet
bara ha sin gång.

I morgon
skiner solen åter,
och dagsljuset kommer att
leda dig tillbaka
på stigen som för
dig hem.

Sätt dig nu under
ett träd med tät krona,
försök sova en stund
och invänta dagen
med tillförsikt.

Snart har regnet dragit förbi.