Jag älskar att skriva poem och dikter med
olika innehåll.
Antingen jobbrelaterat , min fritid eller funderingar om livet.

Just nu sitter jag och tar en paus mellan gästerna,
älskar att bjuda på mig själv och ge utav min
glädje så att alla människor känner sig välkomna.

Denna vecka handlar programmet i Bibliotekets hörsal
om mellanöstern och dess sönderfall - och var finns ljusen
i tunneln? Om vad människor flyr från.

Det är mycket intressant att se människors beteende
när dem kommer till Cafét för att beställa kaffe
och en kanelbulle.
För många är det första gången och jag njuter
utav deras ögon som tindrar när dem ser mina
bakverk.

Till slut utbrister dem : Står du härinne och bakar?
Det gör jag och det är så kul! Svarar jag.

Det är fantastiskt att se så många nationaliteter samlas
på ett och samma community som detta Bibliotek.
Jag vill ha extra öppet varenda kväll för mina gäster
men orken tar slut.
Man är ingen ungdom längre, hjärtat vill mer men
kroppen och innandömet säger Nej.

Samtidigt som jag skriver detta innehåll flödar
min kreativitet åt alla håll.
Undrar om jag ska ha 'poesikvällar' eller 'bakkvällar'
här i Cafét efter stängningsdags.

Informationen kan jag ge ut på olika sighter
till dem som är intresserade.
Då är facebook en mycket bra community.
Jag får en respons genast och kan bestämma
en kväll då vi bakar eller läser tillsammans.

Underbara ord som 'pluppar' ut från insidan av skalet ,
detta är min värld som jag
Älskar och mår bra av!