Dimman slingrar sig tät,
kring de dansande älvorna,
vinden viskar och smeker fjäderlätt,
månstrimmande lyster glänser i
älvornas kristallklara blickar.

Cirklande runt altaret,
svävande,
en bädd av rosor, svarta som korpen.
älvorna sjunger med mässande stämma
fram sin bön.

På altarets beströdda hälft,
En ängel så vitklädd, lika skör som en kristall.
En ängels själ offrad för,
kärlekens evinnerlighet.