Det är under sömnlösa ångestnätter
som jag tycks krympa till obefintlighet
rädslan förgiftar mitt sinne,
Jag blir rädd att kärleken inte är verklig
att hennes varma kropp är inbillad.

Överallt tränger de sig in,
demoner som skriker och skrattar
mig i annsiktet
och dom går inte,
fast jag ber dem.

Och i sjukhussterila samtalsrummet
tittar hon på mig och vill inspektera sår,
hon försöker dölja det
men jag vet
hon tror jag hittar på