i åratal har stormen darrat
kring en okuvlig snårskog
- i hans bultande bröst
som med viskande röst
föst bort spåren av tröst
i kalhygget av denna illusion
har en kärlek stött sig slö
- inte mot hans tomma blick
den glöder, inte för en nyck
det blöder, inte för ett stick

i åratal har stormen darrat
kring en oduglig rastplats
- i hans bultande bröst
där vinden blåser hårt
där ett ruttnande hjärta
bara håller likmaskar nöjda

det brukade växa rosor där
som i en svärmorsdröm på Gotländska landsbygden
det brukade vara sommar där
som i heta andetag i böljande minnen av heta sommarnätter
där dina andetag agerade taktpinne

nog är det minnen där nu
i det flämtande hjärtat i den brustna snårskogen
där drömmar aldrig mognade till kärlek
där kompotten blev gammal
för sur ens för brännvin
där branden lät minnena leva i stycken av kol
- nog hade vi brasved fram till detta nu


imorgon?