Så som natten bär en ängel. Hon är av gips. Hon kastas mot asfalten, och går i tusentals små bitar och löses snabbt upp i regn till ett vitt skum, så hör man när någonting sorgset gråter. det kan låta nästan som om alla sover. Någon plockar upp en vissen blomma och torkar av det vita skummet och lägger den på kyrktrappan, där bland dom andra vissna blommorna som krattats i en hög. I morron kommer dom brännas upp. Snart faller snöflingor ner. De blåser lite svartare för var dag