Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Inuti

Mina blommor dör
medan jag väntar på våren
alla blad faller av
ett efter ett

mina älskade blommor
tappar sin kraft
sin färg
sin doft
solen förmår inte tränga genom vinterdiset

jag plockar blad från golvet
som en cancersjuk
plockar hår
och väntar på våren




Fri vers av Tillbringaren
Läst 553 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2016-02-13 11:17



Bookmark and Share

  Peter G
Vintern som aldrig vill ta slut, längtan efter våren, efter ljus efter något annat än tristess, mörker och det gråa som tycks ha tagit över helt!
en längtan efter att få vakna upp, att leva upp igen, när det känns som om man sakta dör.

väldigt vacker poesi med ett vemod och en känsla av uppgivenhet som stannar kvar när man läser!

2016-06-12

  petter rost
En dikt med mycket smärta i kollisionen mellan det vissnande och det spirande. Den kollisionen stegras som till ett crescendo i sista strofen när de torra, fällda löven och den cancersjuka ändå förenas i väntan på en stigning – våren.
Det är mej en väldigt genomförd poesi även om jag förstår att du inte är en sådan författare som sitter och filar och putsar på dina texter tills de blänker. Du ÄR poet!

2016-02-13
  > Nästa text
< Föregående

Tillbringaren
Tillbringaren