Sköterskan ropar mitt namn innan jag hunnit sätta mig ned. Jag följer efter henne som ett barn. Hon frågar hur det är. Det är inget bra, svarar jag. Nähä, det här är inte favoritsysslan förstås!
Nej...det är andra saker.
Det svarar hon inte på när hon visar mig tillrätta.
Bakåtlutad å det grövsta med en vy av lysrörsarmatur och ett mikroskop rakt ovanför mig lyssnar jag på ivriga förklaringar. En passion för hantverket lyser igenom och bakom allt detta döljs min inre kramp. Men mina händer vilar inte lugnt på den stora haklappen och Phil Collins gör det inte lättare för mig.
Now I, I wish it would rain down, down on me
Ooh yes I wish it would rain, rain down on me now
Omhändertagandet får mig att vilja storgråta hela besöket igenom.
Men hur skulle det se ut?
Ett snabbt stryk med baksidan av handen mot ögonvrån. Det är väl inte så konstigt? Med all smärta som åsamkats mig.