varför skulle solidariteten vara en del af fernissan? hon böjer sig över det nedtecknade och drar stickor ut stenarna. ja varför skulle solidariteten ligga gömd i tygets fåll eller i sidenhalsdukens nonchalans? hon lutar ryggen mot solen och sippar sin kaffe. till lika delar, del av den linda strömmen, som inte, som allt. tanken har fångat henne, solidaritetens frånvaro och våldets alltid närvarande existens. också i detta. ja också i detta där sirapen fräter bland blombladen och ettor och nollor skjuter skarpt med illusioner. så blinkar hon. över underligheterna i dagarna. där konsten att springa kan vara. den största lärdommen. och solidaritetens frånvaro. den nästa.