han grät ofta
det året vi möttes
bad om ursäkt
för att han längtade efter havet
mer än han längtade efter kärleken

följade år
och åren som kom
var det jag som grät
då han gång på gång
lämnade hamn
och gav sig ut
på djupa vatten
i höga vågor
och stormar

i badrumsskåpen
fann jag burkar
med piller
som skulle få honom
att sluta älska havet

att dessa piller aldrig tog slut
vittnade om halvhjärtade försök
att släppa taget
om havet

och en dag
i imman på badrumsspegeln

.
ett ensamt
förlåt