det var vid den blå porten
halvvägs hem till dig
som jag berättade
att nu
finns ingen återvändo
nu får du ta mig med dig
eller släppa taget

dina ögon
i med samma färg som porten
berättade tusen historier
om dåligt samvete
och rädsla

du tog med mig
du kopplade mig
med hjälp av ord och tårar
och bevisade för mig
att jag var en hund
en sådan
som
stod kvar

som
verkligen
stod kvar


-
nu smyger vi fram längs gatorna
tar omvägar för att slippa möta
människor som kan förstå

och på natten
håller jag hårt om dig
som om jag var rädd att förlora
den ende
som tagit ifrån mig
alla mina drömmar