döden, munnen och havregrynsgröten.
munnen full av bokstäver. döden som inte kan låta bli att inte vara död. och skålen full av klistrad havregrynsgröt.

jag knäcker den. och räknar skärvor. 

undrar över utfallet. över det som rinner ut. sega formlösa rännilar. som i rent trots sjunger. spöklikt monotont. likt krigsanden i skyttegraven. och de irrande barnen under. 

men underligt är det. 

att döden inte vill vara död.

som vore den mullvaden som evigt sticker nosen upp för ännu en gonk. 

men skit samma.

grönt gräs är grönt gräs och är det röda brutet så är det.

det.

kan inte ens en ovillig död göra om på.

så resten av dagen tänker jag spotta bokstäver i havet och kontemplera över ledmotivet till Hajen.