Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
du var flykten jag aldrig kunde tämja


flykt



Jag visste
ingenting
om att ditt hjärta hade stannat
slutat slå
tagit uppehåll från mitt

och resan till Toscana; min längtans stad
som aldrig blev
bara orden, intentionen
timmen efter; ett avslut

vår förbindelse var aldrig en förpliktelse
för dig
för mig
var våra löften gränslösa
vidsträckta och bottenlösa
som trådarna av silver
de som alltid omslöt vårt kött
de som aldrig skulle vittra
föll de sönder
ändå
Jag har väntat denna dagen
för du
har alltid burit flykten inom dig
som ett smycke
som din ring runtom mitt finger

en vetskap
för tung att bära

farväl






Fri vers (Fri form) av Smultris
Läst 483 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2016-02-18 16:09



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vet i fasiken jag, blir mest hungrig faktiskt, Toscana, maten där är bättre än all sex på alla plan, planeter och mikro makro - du har en röst som blir tydlig eftersom jag läser allt högt. På något sätt kommer jag in i rytmen; avslutet med ringen, vetskapen även om 2 gram guld, eller så, inte väger så mycket väger det tungt ibland. Som vatten från en reaktor.

Kul att upptäcka dig, läser gärna mer och det kommer jag göra med.
2016-03-28

    Melona
Du skriver så naket och fint om det tunga och ensamma. Du förmedlar känslor utan att skriva dem rakt ut, de sipprar genom skärmen och jag vill ge hela dikten (och dig) en stor kram...
2016-02-20
  > Nästa text
< Föregående

Smultris
Smultris