elden och jorden
Hej
Om du ser mig och det
brinner i mitt namn
om jag cyklar när du ropar,
om du inte hinner fram
kom en annan dag
vid eftermiddagens rand
när solen gått ur zenith
borta vid magnolinas stam
Där sitter jag ibland
och räknar på ett räkneverk
stegen till din famn
och varje blad som falnar
är floder som blir hav
och längre bort ett avstånd
som ödet ej vet av
de vita bladens himmelsfärd
som mot vita havet bär
är ödets hand mot hjärtat
likt vinden den beskär
tillslut min vän jag ser dig
jag hör dig ropa mitt namn
i parken vid trädet, i elden
jag tar dig i min famn