Jag simmar i ett hav
av misslyckande
där strömmar av
meningslöshet
håller kvar mig

Ytan av tomhet
som är gränsen
för färgernas värld
försvinner allt mer
när mörkret växer
och jag går förlorad

Jag simmar febrilt
i misslyckande och
meningslöshet
för att lyckas nå
färgernas värld –
men jag är fast
i nattens mörker

För vart simtag
kommer jag bara
ännu djupare –
för vart andetag
fylls mina lungor
av mer sjukdom
tills min kropp
inte orkar med mer
och kampen tar slut

Jag önskar
att någon
kunde tro på mig
att jag själv
kunde tro på mig
Jag önskar
att jag kunde sluta
vara min egen fiende
- innan jag drunknar