Ditt hår har självfall
vilket gör att du själv faller
faller ut ur verkligheten och din närvaros lukt
hittas bara i flaskform nu för tiden.
Badar i din parfym för att få känna dig.

En gång för längesedan slogs vi
slog våra armar om varandra
det var närhet som föll ur dina ögon
jag slickade bort tårarna.
Svalde vår ömhet.

Säger ja till livet och nej till varandra
tappar fokus, flyter iväg på livlösa ansiktsuttryck
det blomstrar visst inte som det ska i maj
känns januari i huvudet.
Språngmarsch mot mimiken vi saknar.

Jag vill tonsätta dig, du är musik som kan öppna mitt hjärta
jag vill klä ut mig i din andedräkt
spöka längs luftrören
kanske är vi gåtor som inte är menade att lösa.
Ledtrådarna är meningslösa för jag söker dem inte.

Du spottar trygghet när du pratar om saker du brinner för
vi blir eld i vårt samspråk,
sammansatt sammansättning av tillfällig olycka
vi brann ner till grunden.
Trampar runt på kroppslösa fötter.

Idag föll du från mina ögonfransar
min tunga fångade upp dig och du smakade visst salt
jag sjöng på din sång och badade i din parfym.
Det brinner i mitt liv,

kom, klädd till storm och blås ut mig.