Bekännelserna hänger i luften
och alla står med andan i handen,
beredda på att kasta måltavla
med sina besvikelser

Stjärnan börjar sin resa,
sitt ljusårs långa fall
och alla står oförstående,
betraktandes detta fenomen
Hur klarar hon av att falla
men ändå lysa så starkt?


Ett fall är ett fall –
oavsett hur djupt det är
och än är jag inte redo
att sluta fylla tomrum