billamporans reflektioner
i asfaltens mörka dunkel
väcker förträngda minnen
som jag försökt begrava
i det djupaste, mörkaste

tre korta simtag
var allt som behövdes
innan jag kände draget,
luften blev allt tjockare
- omöjlig att andas in

i det djupast, mörkaste
finns inga reflektioner,
en tom återvändsgränd
utan några stigar tillbaks

i det svarta vattnet ser du
inga tillbakablickar alls,
det är här och nu
som minnena lever
och något drunknar där
under den svarta ytan