Det var längesen,
lika längesen som det var,
lika länge som det tog att skapa,
en permanent bild..

Längesen den tog form,
formade min zahir,
lika längesen verkligheten rusade i blindo,
lika länge blev det kvar i det förflutna..

Vid ett fullständigt möte,
fick illusionen liv,
lika länge som det var,
lika länge levde det.

Länge har blivit långt,
det var min egen snidade pjäs,
obekväm, giftig men trygg,
längesen har lika länge rusat mot det nya,
länge har det tagit att bli fri...