I den stjärnklara natten förbannar jag himlen
och dess outsägliga avstånd.

Varnad går jag genom den spruckna spegeln.
Jag kände dig en gång och det kommer bestå.

Du som besvärjde samhörigheten i mina ögon
men också drog mig till mötes i en annan dröm.

Förgäves letar, ömsom flyr vi
under passionen som dömer att förgöra.

Du visste redan då att jag skulle komma att bistå dig

tiden ut

med alla mina tankar..


Imorgon välkomnar jag randen av sol
som stryker min sargade panna.